Bry sig för mycket?

Jag får ofta höra att jag bryr mig för mycket, men kan man verkligen göra det? I så fall om man kan det, när bryr man sig för mycket?
Personligen anser jag att man inte kan bry sig för mycket. Många hävdar att inte bry sig utan att tänka på sig själv är det mänskliga för det är vad som ligger i våran natur, i djuret. Men då vill jag påpeka att det de då är i människans DJURISKA del att bry sig om sig själv, och visst det behövs ju det med, men ligger det inte då i den MÄNSKLIGA sidan att bry sig om andra... om både människor, djur och natur. För jag anser att det som gör oss mänskliga är våra förfinade känslor och tankar, för utan saker som skam, ånger och utan våran moral blir vi som vilket annat djur som helst. Det är just våra känslor och våran fantasi som gör oss till människor och inte apor, visst vissa sorters apor har fantasi och kan tillverka redskap och så vidare men inget annat djur tror jag har samma sorts fantasi som en människa,det som gör att vi kan skriva böcker och skapa filmer.

De känslor som driver våran fantasi får oss även att bry oss, nu kanske ni tycker detta låter långsökt men en varelse med sådan utpräglad fantasi som människan bör ha lika utpräglade känslor eftersom vad jag har märkt så hänger fantasier, drömmar och känslor ihop. Dessutom är vi ett flockdjur och när vi då har de förfinade känslor vi har blir det att vi bryr oss om flocken. För det är ju bara att kolla hur man känner sig inför den första dagen på ett nytt ställe, man är nervös för vad andra kommer tycka (i mer eller mindre grad. Nu kanske ni tycker att detta inte har nått att göra med att man bryr sig om andra men det anser jag, bara att tänka tanken att undra över vad andra tänker visar att man är ett steg mot att bry sig om andra, för även om tanken från början är "Vad kommer de tycka om mig?" kan den ganska snart utvecklas till "Vad tänker de om [valfri händelse]?" för att sedan bli "Undra vad den tänker idag?" och tillslut bli "Undra hur den mår idag?".

Så jag anser att det är mänskligt att bry sig och inte tvärtom, att det är mänskligt att inte bry sig. Och att bry sig för mycket går inte, visst det finns de som glömmer av sig själva i strävan att bry sig om och hjälpa andra men deras godhet leder oftast till att någon håller reda på/beskyddar/tar hand om /hjälper den individen, visst kan den bli utnyttjad men den är ändå dömd till att i större delen bli älskad för sin godhet och därför även bli hjälpt och översedd.