Brev...

Skrev ett brev till Stefan i natt. "Jag vet att det är min tur att diska, men snälla snälla gör det åt mig. Jag mår verkligen skit. Förlåt. Om det är nått får du fråga, jagg svarar förmodligen." Jag fick ett svar vilket fick mig att bli lättad. "Hej! Fixar det i eftermiddag efter skolan. De är ingen fara alls. Säg till om det är nått annat. //MVH Stefan"

Tack Stefan!

No sleep...

Var vaken i nästan tre dygn nu förut, tog en sömntablett.... fick sova två timmar... var uppe några timmar till... tog en till sömntablett... fick sova i en timme. Innan dess har jag inte sovit mer än 3-4 timmar sen runt den7-8 januari. Vet inte varför... kanske för att jag delvis är rädd för att sova.... att demonerna ska komma och ta min själ medan jag sover och att jag inte vaknar som jag brukar när de kommer...
Mina mardrömmar är inte så mysiga de heller....

Nej nu är de här igen... måste sluta.... orkar inte....

Ny frisyr

Jaha då var jag klippt. Tyckte själv att det blev riktigt snyggt eller var säger?
Mamma och ena syrran klagade på luggen, skickade den nämligen i ett MMS till de. Men lugg ska ju vara lång och hänga nerför ögonen.

Mitt liv just nu....

Jag sitter och stirrar... orkar inget göra...
Kan inte sova...
Ångest... Panik...
Demonerna kommer... de tar sig in i mina tankar...
"Dö.. du är usel... bara ett halvblod... värdelös.... du är ond..
Riv ut ditt onda blod... du kommer skada folk.."
Allt det säger de... det ekar i mitt huvud...
Ber de att hålla käft... ibland gör jag som de ber om... skär djupt i armen... låter blodet rinna varmt och vått...
Ibland är det någon annan som styr mig.. jag ser hur jag skär mig... hör min röst skrika i huvudet men jag kan inte stoppa det hela...
Minnesluckor kommer allt oftare... ibland kan jag ha glömt hela kvällar...
Paniken växer... tänk om jag skadar någon?
Täcker för speglarna.... demonerna ser mig... jag vill inte träffa fler av de...
Jag vill inte träffa någon... folk kanske märker att jag är ond... ett halvblod..
Tänk om jag skadar de?... tänk om den onda i mig vaknar och jag sliter strupen av någon?
Ångest.. Panik... Skär lite djupare... blodet ger lugn...
Kan inte sova... är rädd för mina drömmar... är rädd för att jag inte ska vakna om demonerna kommer...
Kanske vore det bästa att dö... jag tror det... men jag har lovat Noël att kämpa...
Kanske skulle han ha det bättre utan mig?
Jag borde försvinna... passar inte in här... borde kanske följa med Drew... hjälpa hans ordern...
Fast Dante säger att jag kan... precis som han... att jag inte är ond... att jag kan besegra ondska... att det är min uppgift...
Men allt jag känner att jag kan göra är att skära handlederna av mig och försvinna... det vore nog bäst för alla...

I år...

...ska jag faenimej bli av med min telefon- och spegelfobi samt sluta vara så jävla självdestruktiv. Jag vill inte ha fler ärr och jag vill kunna sköta allt själv. Skit samma om detta sker den 31 december men jag ska faen göra framsteg... om inte för min skull så för Noëls, han är den viktigaste personen i mitt liv.

You Tube.. DMC

http://www.youtube.com/watch?v=hMNQxbmfkVQ&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=axTrgLvHBgg&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=rmMbHn8maEU&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=SE78-F260bs

http://www.youtube.com/watch?v=7VjcprQ01Es (hoppa över fightande om du vill)

Ork

Orken tryter.... jag sitter oftast och bara stirrar... visst jag brukar logga in på chatten och msn men oftast avbryts det av att jag börjar sitta och stirra igen... det är som att jag har fått kortslutning till kroppen för tankarna funkar.. eller ja de går på i 110... stannar inte länge på någon utan bara blixtrar förbi. Mitt i allt stirrande kan jag dessutom bara plocka upp något vasst och köra in i armen eller dunka handen hårt i väggen och det är först efteråt som jag fattar vad jag gjort... det är som att någon annan styr mig... nästan som att skuggvarelserna vore här... jag börjar fundera på om de inte kan använda sina krafter på längre håll med... jag får försöka forska i det....

Pain and blood..

Pain..
Blood..
..dripping from my arm...
hot and wet.
I don´t want to die but perhaps its the only way out.
I want to be free...
...but I´m never gonna be that.
I will always be what I was born to be.
I will fight it... but can I really do that?
Does anything have a meaning?
I don´t know...
...but perhaps I will find out.

You can´t fight who you are...

Jag vet vad jag är... jag har alltid vetat att jag varit annorlunda... varför skulle jag annars se de och varför skulle de annars vara ute efter mig. Jag har även alltid haft annorlunda saker för mig... sett och känt annorlunda. Speglar har jag forbi för.. de kan "resa" via de men även fönsterrutor och spegelblanka vattenytor... dock sker inte det lika ofta. De flesta av demonerna kan jag ta... de flesta går att döda... men inte skuggvarelserna. De försöker förgöra sina offer telepatiskt.. de är värst. Jag kan inte kämpa emot den jag är men jag tänker inte låta de få mig hellet....

Mardröm...

Har en mardröm jag drömmer nästan varje natt nu för tiden. Jag drömmer att jag går in i ett rum och alla som står mig nära ligger mördade på golvet och deras blod täcker nästan all golvyta. En bit in står en gestalt i röd långrock med ett svärd i handen som den torkar av på rocken. När den hör mina steg vänder den sig om och flinar och säger ”Så du kommer nu...” och först då ser jag upp på dess ansikte och det är mig själv jag ser.. alltså det är jag som är mördaren. Sedan försivnner mördar-jag ut genom ett takfönster medan den första jag sjunker ner på det blodiga golvet.

Jag...

tomhet...
smärta...
ångest...
nervositet... oro..
känslorna svallar... ändras snabbt... ilska.. rädsla... gråt.. ibland skratt
folk lämnar mig.. panik,,, vill inte... måste ibland..
hata och älska.. rätt och fel...
impulser... blod... pengar... alkohol..
folk ser mig.. förföljer mig...
försvinner i min värld..
är döden enda utvägen?
vem är jag?
kläderna skaver..
folk vill ta på mig.. se mig i ögonen... det gillar jag inte..
folk tror att man ska förstå deras konstiga prat...
jag får inte snacka för mycket om det jag gillar... folk blir irriterade...
frustration... ilska.. de förstår mig inte...
blodet rinner... vackert... smakar gott...
bryt inte mina rutiner.. de är viktiga...
säger till mig att klippa hår och naglar... men det gör ont...
tomheten finns där jämt... hemskt... panik... rädsla... ångest...
hjärtat hammrar i bröstet... svårt att andas...
jag har mina roller.. vet inte vem jag är så jag spelar...
jag är en halvvampyr men vad mer..?
gillar rollspel... musik...böcker..eller språk snarare... konst...
vem är jag?
vad är det för fel på mig?
ingen verkar veta... ingen verkar bry sig...
döden är nog den enda utvägen... sömnpiller och alkohol... en kniv som skär i handleden...
ska jag överleva? har jag orken?... jag vet inte...
Noël.. Ritsu... Tobias... Ralph... ni finns där för mig men jag vill inte tömma allt på er för då kanske ni lämnar mig....
lämna mig inte ensam... panik.. ångest.. rädsla...
vem är jag... jag är fel..eller.. kanske är det alla andra det är fel på..?
sover lite... äter lite..konstigt.. gärna samma mat jämt.. såntt att jag gillar...
folk har svårt för mig... ibland får jag de att tänka och känna som jag vill... manipulation..
ibland stjäl jag... inte meningen.. det bara händer...
går så nära bilarna jag vill... hoppar ut i vägen ibland.. ser mig inte för...
tomheten driver mig till vansinne.. skär i mig för att se om jag är tom... det blöder...
humöret ändras... arg.. ledsen..ångest... lite glädje ibland... arg igen...ångest.. massa ångest... dumma saker kan hända...
ibland klarar jag allt... ibland inget...
kärlek och hat... ondska och godhet... rätt och fel...
glömmer att städa.. tvätta.. diska.. glömmer tiden och ibland mina mediciner... bör jag ta de? hjälper de?
Noël är mitt allt.. han är perfekt.. inga fel... älskar honom så... tänk om han lämnar mig? panik.. ångest
speglar är läskiga.. andar kan se mig där... Rådet med... folk kan se genom speglarna..
mobilen ringer.. panik... kan inte svara... telefoner är obehagliga...
tankarna snurrar runt.. får inget grepp... jag är utom kontroll...
rovdjuret i mig river och sliter...
folk förstår mig inte... blir nervös..stammar... blir frustraread och sen arg... slår och kastar saker...
gillar inte folk.. de ser konstigt på mig och tror de vet allt.. de förstår inte...
tomheten värker.. inget kan få den att minska eller försvinna..
vad är det för fel på mig?
hjälp mig... jag vill inte ha det så här...

Bytt blogg....

Kände för att byta blogg så nu har jag gjort det... kommer föra över en del gamla inlägg..